Det har varit en bra dag i dag. Hade besök av en kompis från Sverige som jag jobbade tillsammans med för tio år sen. Det var hur kul som helst att träffa honom och prata om allt som var då och vad man har sysslat med sen dess osv. Han har precis flyttat till Bournemouth och jobbar där nu och Bournemouth ligger ju endast nån mil från oss så det är roligt med lite svenskar häromkring.

Jag har fjärilar i magen för jag tänker på att kanske flytta hem till Sverige igen. Har länge känt en stark hemlängtan och har börjat tittat på möjligheterna att göra det nu redan till våren. Kanske kan jag läsa och få min legitimation i Sverige ändå... Kruxet är att jag måste ha ett jobb och en handledare på halvtid som kan intyga att jag bedriver terapeutiska arbetsuppgifter osv. Sen kräver dom två års arbetslivserfarenhet från att man avslutat steg 1 utbildningen. I värsta fall innebär det att jag måste jobba i 2 år innan jag kan läsa dom sista 3 åren för att få leget men just nu så känner jag att det skulle vara ett skönt studieavbrott för min del för jag är så sjukt slutkörd just nu. Orkar inte plugga och har inte nån motivation direkt... Ett annat alternativ är att jag säker in till en ettårig magister utbildning i psykologi och läser den ett år innan jag sen söker mig till en fyraårig forskarutbildning. Hur jag än gör så känns det inte helt omöjligt att göra det och när jag tänker på vad jag förlorar på att bo i England och på vad det skulle innebära att bo i Sverige igen så blir det helt klart värt det. Matte har mailat universitet i Sverige om att få tillgodoräkna sin utbildning från England så han bara behöver läsa sista året i Sverige. Om allt går i lås så flyttar vi hem i Maj!!!

Trots att det är ett tag kvar dit så är det dock inte så lång tid om man tänker på allt som måste planeras för att det ska bli av. Att avsluta ett helt liv i England går inte på en vecka så vi har redan börjat funderat på boenden, alternativ för Maya när det gäller förskola osv. samt transport av bohag hem.

Är så glad av tanken att kunna flytta hem så jag vågar knappt tro att det är sant än... Tanken på att bo kvar i England i tre år till känns bedrövligt och jag tror att ingen i våran familj skulle må bra av det...

I morgon ska jag ringa institutionen för den legitimationsgrundande utbildningen i Sverige och kolla upp lite mera innan jag vågar hoppas allt för mycket.

Håll alla tummar och tår för att det får vägen så jag kan komma hem och göra stan osäker igen!