Segt

Har en seg dag idag... Känner mig lite orolig och rastlös. Här händer det ju inte så mycket mera än skola och plugg... Däremellan en massa andra tråkiga hushållsrelaterade saker som jag inte tänker tråka ut nån med. Och i och med det konstaterandet så inser jag att jag inte har så mycket mera att skriva om just nu.

Over and out!

Måndag idag och arbetsveckan har börjat.. Fast på nåt sätt känns det som om den aldrig slutat heller! Har suttit med plugg sen klockan nio i morse och börjar få panik snart. Har just insett att tiden inte räcker till allting som ska göras. Har en inlämning varje veckan nu den kommande måndagen men alla projekt tar sån tid så det är svårt att hinna med allting på en gång. För att detta ska gå så måste jag skriva 4 uppsatser samtidigt och jag tycker det är svårt att få nån kvalité på det hela då... Tycker bäst om att göra en sak i taget eller kanske högst två-tre men inte fyra!

I helgen passade jag på att förtränga pluggångesten lite och drog ut och shoppade på Debenhams. Älskar att dom har rustat upp det och piffat till det. Älskade det innan också men nu är det ännu mera inspirerande att gå dit! Efter shoppingen åkte vi hem och käkade och sen drog vi ut i bilen till New Forrest. Maya ville åka och kolla på vildhästarna så det gjorde vi. Hon hade tagit med morötter så vi matade dom också. Är så mysigt i New Forrest för där går djuren lösa och kan stå på vägen och gå som dom vill. Mestadels är det hästar men det är åsnor och kossor och får också.

Nu ska jag dricka kaffe och vila hjärnan ett tag...

Hejs svejs!

Söndag

Söndag idag och jag känner mig allmänt nere. På nåt sätt så känner jag mig så känslosam... Försöker plugga lite och få nåt gjort men skolans websida ligger nere så kan inte göra ett skit. När jag inte kan begrava tankar och känslor i plugg så blir jag helt enkelt tvungen att känna på den här deppigheten och det kanske är det som är meningen? Vet inte vad som är felet egentligen, jag tror att det snarare handlar om att jag är i kontakt med mig själv och medveten om vad som har varit och vad som är och kanske har en förhoppning och önskan om vad som kommer. Ibland så har jag dagar då det känns så överväldigande. Som en våg som sköljer över mig och jag bara står där och dras med. I dag är en sån dag. Tänker på en vän som fattas mig... Kanske är det hela allahelgona-helgen som gör mig extra känslig.

Min fina vän om du visste hur mycket jag saknar dig! Jag är tacksam att jag fick dela en stund på den här jorden tillsammans med dig. Jag har vältrat mig i självömkan, skuld och skam, ångest och förtvivlan och nånstans genom allt detta så har jag överlevt och kommit ut på andra sidan. Jag är stolt över mig själv för idag kan jag bemöta sorgen och saknaden med värdighet. Precis som jag vet att du skulle vilja. Det spelar ingen roll vilka framgångar livet erbjuder karriärsmässigt eller hur mycket jag kommer att tjäna eller akademiska titlar för min största framgång kommer alltid vara mitt första drogfria år. Det året hände det värsta som kunde hända men jag överlevde det och därför så vågar jag stå kvar i sorgen idag för jag vet att jag är stark. Tack för att jag fick vara din vän...

R.I.P. Madeleine Sandegård