Jorå...

Ja ni... herregud va jag är sur och tvär i bland. I går va en sån dag. Jag och M spenderade dagen med att bråka med varandra. Fast egentligen så börjades det i lördagskväll men då pågick mest ett tyst och kallt krig mellan oss, det var först igår som det liksom eskalerade till nåt slags utagerande. Jag tänker inte sitta och skriva i den här bloggen och försköna eller förändra någonting. Jag vill presentera livet och dela med mig av det. Ta död på myten om den superlyckliga människan som är glad jämt! Det funkar inte så i mitt liv i alla fall, jag tror inte det gör det för någon men folk är så jäkla rädda för att visa sig sårbara. De, liksom jag tror ibland att om jag gör det så kan folk skada mig. Den jag älskar får inte se mina svagheter för då kan han dra nytta av dom och använda det emot mig på ett elakt och hänsysnlöst sätt. Det jag menar med det är att t.ex. svartsjuka som det så fint heter grundar sig egentligen i någonting helt annat än att lägga fokus på partnern eller någon annan människa. Det handlar om den dåliga självkänslan, det sviktande självförtroendet som säger att jag kanske inte är på ett eller annat sätt. Istället för att dela med mig av min oro, säga "älskling, jag behöver en kram" eller dylikt så utageras det i nåt slags maktkamp för att på sätt få nån slags bekräftelse i att jag är älskad. Visst är det väl sjukt. Jag gör så ibland, vissa dagar faller jag ner i ett svart hål där jag känner mig ful och tjock. Då händer det att jag blir sådär omogen. Men jag känner samtidigt att det är inte så konstigt, jag ser sånt här hända överrallt varenda dag i människors olika relationer till varandra. Det behöver inte handla om kärlek, det kan vara arbete, vänner, pengar, avundsjuka helt enkelt. Det är mänskligt att fela och det är genom krisen man växer. Hur skulle jag komma till insikt om mitt barnsliga beteende och lära mig lita på människor men framförallt mig själv om jag inte fick genomgå dessa händelser? Jag vägrar leva mitt liv utan att känna tänka eller agera. Det är inte heller min förlust om en människa jag litar på missbrukar mitt förtroende även om det gör ont för stunden. Saken är den också att min själavän skulle aldrig göra så mot mig. Det är bara jag i mitt paranoida sinne som tror det, som tror att det är en svaghet att vara sårbar. Och om det är absolut värsta skulle hända mig, dvs att den här människan missbrukar mitt förtroende och skrattar mig rakt upp i ansiktet. Då har jag egentligen gjort mig själv en tjänst genom att tagit reda på att den här människan inte är att lita på och jag kanske gör bäst i att inte lägga mer energi på det då. Varför ska det vara så svårt för mig att fatta?! Det är väl för fan bara att vara liksom. Nädå.. jag ska minsann låtsas jag! Stå ut liksom! Fy fan och sen så exploderar jag likt ett vulkanutbrott och liksom tycker att jag har rätt i det för jag har minsann stått ut, ställt upp osv... Stackars min sambo. Jag ska träna på att sätta gränser och säga nej då jag behöver eller att jag inte orkar eller vad det nu kan vara. Inte komma i efterhand och bli sur. Men å va jag kan bli trött på mig själv i bland. Dessa dagar är det fan inte lätt att vara jag.

Nya tider

Jorå... det ser just ut för emmsan nu på jobbfronten. Lite praktiska saker såklart som måste klaffa men hur det än blir så blir det bra! :D Lunchen var god och det var trevligt att snacka om lite ditten och datten. Nu ska jag nog passa på att göra ingenting medan Maya sover middag. Over and out

Lunch på stan

Idag är jag trött. Gick och la mig på tok försent igår kväll och det tillsammans med Mayas tidiga morgnar räcker för att jag ska bli zombie. Vi var till valbo i går och shoppade, eller egentligen så var det M som shoppade och jag köpte faktiskt ingenting till mig själv. Köpte lite kläder åt Maya bara, hon växer ju så det knakar så det går ständigt åt med kläder. Men roligt är det, jag tycker faktiskt att det är så mycket roligare att köpa kläder till henne än till mig själv. Hon passar i allting och ser söt ut vilket jag däremot inte gör! Därav anledningen. I dag ska jag ner på stan och äta lunch och diskutera en eventuell arbetsmöjlighet för mig. Det börjar ändå dra ihop sig med mina mamma-dagar och samtidigt så vill jag börja jobba igen och höja min inkomst. Hur som helst så är min plan att försöka hitta mig nån sysselsättning omkring sep/okt för då är Maya 1 år och hon kan gå på dagis. Det som är så bra är att om M jobbar kvar på sitt jobb då med skift så behöver inte Maya vara på dagis mer än ett par timmar om dagen och det tyckerjag är okej trots att hon är så liten. Men jag skulle aldrig vilja lämna i väg henne 9 timmar om dagen när hon bara är 1 år. Hur som helst så har jag inte några förväntningar om detta utan tar det som det kommer. Det skulle självklart vara en kanonschans att verkligen få arbeta för något jag är intresserad av på precis det sättet och det enda sättet jag vill jobba med det på. Samt arbetskamrater som jag redan känner privat. Det skulle ju självklart vara bra mycket mera givande än att sitta i kassan på Ica, men samtidigt också mycket mera krävande säkert. Hur som helst så får vi se hur det går i dag först och främst. Skulle faktiskt kunna tänka mig att sitta i kassan på Ica med. Skillanden mellan nu och då är att jag har inte så där mycket krav på allt och alla i min omgivning. Jag är nöjd om jag får ett arbete som ger mig en inkomst som gör att jag kan betala räkningarna. Jag har lärt mig att lyckan i mitt liv inte baseras på arbete, inkomst eller materiella ting. Jag kan vara lycklig utan allt detta och jag har verkligen fått lära mig det. Den förmågan är jag verkligen tacksam för, på det sättet slipper jag bli så påverkad av alla yttre omständigheter och kan trots allt ändå känna lycka (oftast). Fast det är klart att jag har svackor och visst är jag påverkad av det yttre men det är ändå en skillnad på hur det var förut och hur det är nu. Jag får inte panik och blir deppig bara för att jag inte har så mycket pengar just nu osv... Bla bla bla... Nu ska jag slösurfa vidare på nätet innan jag försöker göra mig i ordning inför dagen. Cya!

Borta bra men hemma bäst

Nu är vi hemma igen efter årets påskfirande. Allting har gått bra med Maya trots att vi åkt ända ner till Kalmar och hem igen med henne. Hon är världens snällaste och enklaste bebis att ha att göra med. På ditvägen så stannade vi endast en gång då hon skulle få gröt, sen så sov hon hela vägen ner och trots detta så somnade hon om inför natten sen när vi var framme och sov ända till morgonen. Vädret har inte vart något vidare, mest snöblandat regn och kalla vindar. Men trots detta så har vi haft det supertrevligt. Massor med god mat och umgåtts med familjen. På påskdagen så passade jag och M på att vara barnlediga så vi tog bilen och åkte först in till Kalmar stad och strosade lite i affärer. Sen efter det så åkte vi över till öland och tittade på Borgholms slott och Soliden. Detta var den dagen under påsken som det inte snöade eller regnade samt att solen sken. Efter det åkte vi in till Borgholm och njöt av alla vackra kullerstensgator och småstadidyllen, hittade en mysig liten kinarestaurang och åt lunch i lugn och ro på tu man hand. Helt underbart att göra sådana spontangrejer! Vi hade inte alls planerat dagen utan bara tog den som den kom och åkte dit näsan pekade typ. Under tiden hade Maya och mormor varit ute på en långpromenad och Maya fick njuta av solen hon med. Just nu ligger alla i familjen och sover utom jag. M har jobbat natt och Maya sover sin vanliga förmiddagslur. Sitter och funderar lite på den kommande veckan och inser att det är rätt fullt upp. Ska iväg på möten med lite olika folk och sen så är kylen och frysen ovanligt tomma för att vara hemma hos Momqvist/Fahlén så måste fylla upp den igen ordentligt. Hatar när det ser tomt ut i skåpen. Vill ha välfyllt så det finns utrymme att spontanlaga och spontanbaka. Fast baka är jag fan rätt dålig på. För det första så är jag inte överförtjust i sött, jag äter ibland om jag blir bjuden men jag skulle nog aldrig orka bemöda mig att baka själv just för att jag inte orkar lägga ner så mycket tid på nåt som inte äts upp. Varken M eller jag är särskilda storkonsumenter av fikabröd. Däremot älskar jag att laga mat. Har upptäckt en massa nya maträtter som funkar bra även ur GI-synpunkt! Hur som helst så ska det bli skönt igen med lite rutiner efter påskens måltider. Har faktiskt inte ätit nåt godis alls under hela påsken, inte för att jag bestämt mig för det utan för att jag inte vart sugen alls. Tror det blivit så nu när jag "avgiftat" mig från socker och junkfood. Automatiskt så vill jag inte ha det, speciellt inte när jag märker skillanden på mitt mående. Har verkligen förstått vilket gift socker är. Det insåg jag i början då jag var superstrikt och avhållsam. På den tredje dagen hade jag sån abstinens så jag förvandlades från en ganska så snäll och rolig sambo till en riktig ragata! Å fy fan så jobbigt det var, huvudvärk hade jag också. Då insåg jag hur beroendeframkallande detta vita gift är! Det är inte förrän man blir av med det som man inser vad man saknar, eller vad de nu brukar säga!

Easterbunny

Påsken har infunnit sig men hitills så känner jag mig inte så påskig trots att jag ätit kyckling till lunch! Nä usch vad tråkig jag är, skärpning jag lovar! Hur som helst så ska vi i alla fall spendera påsken tillsammans med min familj nere i Kalmar i mamma och pappas sommarhus. Det ska bli skönt och lyxigt att komma bort på en liten minisemester med familjen. Jag och Matte ska passa på att utnyttja alla barnvakter som kommer stå i kö för att få ta med Maya ut i vagnen eller leka med henne. Tänkte att vi skulle passa på att gå ut och äta en god middag och sen gå på bio eventuellt. Hur det än blir så är jag nöjd bara över att få komma iväg och umgås med familjen utan en massa tider att passa, komma bort lite från vardagen helt enkelt.

För övrigt så är jag asdålig på att blogga. Glömmer liksom bort det och när jag kommer på det och lusten faller på så överrensstämmer det nästan aldrig med att Maya sover eller jag har tid över för att sitta och ha ego-tid vid datorn. Men nu passar jag på medan Maya vilar middag. Jag har packat allting inför resan, städat och bytt sängkläder så det är rent och fint när man kommer hem igen. Hatar att komma hem till ett stäkigt hem när man vart borta. Mycket skönare om det är rent och fint och man kan krypa ner i nybäddad säng med sköna satin-lakan! Jag har verkligen hittat mig själv i den här "hemmafru-rollen"! Älskar att pyssla med hemmet, laga mat och bjuda in vänner och familj, storhandla och allt det där som de flesta i min ålder hatar. Det roliga som väntar när vi kommer hem är rust av köket. Jag har köpt nytt kakel och en ny rostfri fin fläkt och sen så ska nya bänkskivor inhandlas i mörkt trä tänkte jag. Det är så roligt att förnya och förändra i hemmet. Jag har också en plan för vardagsrummet men den måste jag nog lägga fram lite varsamt till Matte för jag tror inte han delar min smak i det här fallet. Det är i alla fall ingen rust vi snackar om utan bara lite inredningsdetaljer att byta ut såsom, kuddar, plädar, dekorationer osv... Jag hade tänkt mig en "Laura Ashley-stil". Alltså lite romantisk känsla med inslag av rosor och blommor. Mera somrigt helt enkelt. Just nu så är det redan ljust inrett med olika nyanser av vitt, jag älskar det ljusa, enkla och stilrena. Oj då, nu ska jag inte snöa iväg i detta.. Måste fortsätta greja innan avfärd. Ha det gott och en skön påsk alla!