Fy fan för snor

Jag är påväg att bli sjuk tror jag. Näsan är helt ingentäppt och huvudet bultar. Ont i halsen som satan och ont i kroppen. Det är väl fasen typiskt att det ska bli så nu till jul och allt. Jag som trodde att det var över med sjukdomstider nu ett bra tag framöver. Fasen också, jag trotsar förkylningen och låtsas som ingenting. Förnekelsen kan man alltid ta till, den har man ju haft nytta av förut! Skämt åsido men vi ska faktiskt åka till Furuvik på julmarknad i dag trots att jag känner mig risig. Jag har ingen direkt feber så det ska faktiskt bli riktigt skoj! Jag har verkligen längtat efter att kunna göra sånna här småutflykter med familjen och det är ju bara jul en gång om året så då måste man passa på att njuta! Undrar hur Maya kommer reagera med tomtar och karuseller? Lillan ligger och vilar middag nu så hon kan vara i toppform inför julmarknaden!

I går kväll var vi hembjuden på jättretrevlig julmiddag hos kära vänner i Norrsätra. Vi hade jättemysigt och fick jättegod mat och satt och pratade till sena kvällen. Mormor och morfar var hemma hos oss och var barnvakt så vi kunde vara lite vuxna tillsammans en kväll. En riktig höjdarkväll!

Nu ska jag bokstavligt talat hoppa in i duschen!

Over and out!

Loppis

Jag måste börja rensa ut alla grejer här hemma om vi ska hinna med allting som vi planerar. Tänkte sälja massor med kläder i storlek "pyttesmått" som för mig är ett minne blott att ha på sig. Det är kläder i storlek x-small eller storlek 26-27 på jeans typ. Jag har insett att sen mitt barnafödande så kommer nog jag och storlek x-small inte så väl överrens längre. Fast tur är väl det också, jag trivs bättre med lite "att ta i" än att vara så som jag var då. Fast nu börjar "lite att ta i" bli "lite mera att ta i", men man ska se det från den possitiva sidan ändå och då tänker jag, vilken tur för min man som har exta mycket av det goda! Haha!

Vet ni vad, igår tog mannen den sista sprutan i behandlingen! Woho!
Jag kan helt ärligt säga att dom här fyra månaderna har vart dom jobbigaste i mitt liv. Att sluta knarka är en piece of cake i jämförelse. Jag har verkligen pendalt mellan kontrollförlust, sorg, ilska, besvikelse och tacksamhet i allt detta. Hela behandlingen och allt som man får på köpet har tagit all energi och stundtals har det känts som om jag har satt mitt eget liv på paus nån gång i augusti för att ge allt till den här jävla sjukdomen. Men fy fan va tacksam jag är att han får göra det här nu. Det har fört oss närmare varandra, det har tvingat oss att utvecklas som individer och som par. Det har fått mig att återigen inte ta allting för givet och jag har blivit tvungen att mogna på många punkter. Emellanåt har jag bara velat lägga mig ner och ge upp, orken har ständigt varit en bristvara och när man har trott att det kanske vänder och blir lite bättre då har nästa epidemi av åkommor slagit omkull oss. Men nu sägs det att det var den sista sprutan i går... Jag vågar inte hoppas riktigt ännu, kan inte tro att våra liv ska bli som vanligt igen. Det är för bra för att vara sant. Att leva med en sjukdom är så mycket mera än vad jag först trodde, fy fan vad jag beundrar alla människor som gör det!

Sunday

Sitter här mätt och belåten med en kopp kaffe brevid mig. Ska strax ta mig in i duschen men drar ut lite på det genom att passa på att slösurfa medans Maya vilar sin middagslur. Kom på att vi har massor med saker att fixa med innan vi flyttar. Måste nog göra en "to do-list". Just nu har vi satt ut våran bil på annons för att se om det blir nåt napp i denna finanskris... Vi ska köpa en högerstyrd bil istället eftersom det är vänstertrafik i England. Sen så måste vi sätta datum för när vi ska åka ner och kolla läget med boende och dagis etc. Sen måste vi ta tag i badrummet här hemma och göra klart det så vi kan anlita mäklare för att sälja vårat hus. Får vi inte ut vad vi begär så blir det att vi hyr ut det istället. Erfarenheterna säger mig att allt detta kan ta mycket längre tid än vad man först tror så det är lika bra att vara tidigt ute. Sen för att inte tala om alla stipendier som ska sökas osv...

Nu ska jag duscha...

Ännu mera godis!

Inte nog för att det var en av dom finaste dagarna i mitt liv i går med giftemål och allt utan samtidigt som vi står och gifter oss så pratas ett meddelande in på min telefonsvarare exakt kl 14.59 och vara till 15.00 (samma tid som vigseln var), om att jag och min äkta man har blivit antagen till samma universitet i England på våra respektive drömutbildningar!

It is ment to be!

Jag säger till min äkta hälft;

Tack för att du finns vid min sida, varje dag nu och föralltid. Tack för våran historia, nuet och framtiden. Tack för att du visade mig livet, och att våga ha drömmar. Det handlar om att våga plocka ner drömmarna, tack för att du fick mig att våga...

Just married!

Ville bara skriva ett kort blogginlägg för alla nyfikna läsare att jag och M har gift oss idag! I all hemlighet men ändå inte för vi lyckades inte hålla oss från att berätta för en massa folk trots allt... Men i all stillhet har vi i dag vigt oss tillsammans med två underbara vänner som vittnen. Allting blev precis så som vi ville ha det, litet och personligt. Vi ville att dagen skulle handla om oss och göra det på vårt sätt. Kvällen avnjöt vi på Engeltofta i Gävle med underbar mat. I morgon väntas det hotellfrukost i Högbo, en utav bröllopspresenterna som vi fick.

Nu ska jag och min man avnjuta resten av aftonen tillsammans!

Tack till Sanna för att du vill vara min vän, jag är så otroligt glad att du finns!

Over and out!