Jaha ja

Så vad gör jag nu då? Sitter framför datorn med absolut inte några som helst planer för dagen. Ganska skönt men ovanligt. Har skrivit och lämnat in mina arbeten till skolan för denna vecka och inte fått dom granskade ännu. Va till biblioteket men dom hade inte öppnat ännu så alltså inga nya böcker att läsa heller. Maya är på dagis så här är det tyst som i graven. Alla papper skickade till England och besked om att jag blivit antagen är klart... Nu råder tystnad och lugn här hemma. Jag tror jag ska unna mig ett avsnitt Desperate Housewives i soffan med en kopp kaffe.

Kanske är detta "lugnet före stormen"? Sälja hus, sälja bil, hyra nytt, flyga dit, sälja möbler, magasinera, ordna dagis/nanny osv osv... Någon som har tips om dagis i England eller tips om nanny? Alla råd och tips mottages tacksam!

Man får vad man förtjänar...

Hoppas jag i alla fall, eller i många fall åtminstone. Därför kan jag idag stolt meddela att jag har blivit antagen till Psykologprogrammet på Southamtpon Solent University i Southampton!!! Jag fick beskedet i går eftermiddag och jag har knappt smält det hela ännu. Åh så verkligt det blev allting nu. Även fast vi har varit ute i god tid så känns tiden väldigt knapp nu när allt verkligen måste klaffa. Jag kan knappt fatta att jag kom in! På mitt förstahandsval också! Jag trodde det va typ omöjligt och sökte det i första hand ändå bara för att kolla liksom om jag hade någon chans, och det hade jag! Nu är det bara att hålla tummarna för Matthias som har sökt ett annat program på samma skola. Dom har inte handlagt hans ansökan ännu för de tillhör olika fackulteter och tar därför olika lång tid. Han har dock redan hört av en annan skola som vill att han ska inkomma med ett internationellt gångbart engelskatest innan dom kan ge något besked. I första hans ska vi avvakta och se om han också kommer in i Southamtpon. I så fall så blir det Southamtpon eftersom den skolan hade dom "bästa" utbildningarna för oss, kommer vi in på olika ställen så får vi trixa lite...

Spännande är det i alla fall och jag känner mig helt överväldigad av att jag håller på att förverkliga en dröm som jag har haft sedan länge.

Only the sky is the limit!

Men nu så

Jag vet, jag är asdålig på att uppdatera min blogg. På nåt sätt så kanske det också kan betyda att jag har nåt slags liv utanför datorn också!? Men nu så ska jag försöka sätta några rader på pränt såhär efter middagen medan Maya kollar på Bollibompa...

Det har vart händelserika veckor och jag har börjat skolan här i Sandviken. Har fortfarande inte hört något ifrån universiteten men det kan ta ända upp till 3 månader har jag hört. det är roligt att plugga tycker jag! Jag läser på heltid och har valt att förkorta läsperioden så mycket som möjligt bara för att jag vi ska ha möjligheten att flytta utomlands i god tid innan terminen i England börjar. Det är mycket att göra klart nu innan jul. För min egen skull har jag valt att jobba järnet nu så jag kan vara så mycket ledig som möjligt i december.

Åh vad jag längtar efter julen! För mig så börjar julen redan vid första advent då jag sätter upp julgardiner och ljusstakar och sånt mys! Jag har sedan ungefär en vecka tillbaka avnjutit en kopp glögg på kvällarna och tänt levande ljus! Jag älskar verkligen allt som har med julen att göra! Som tur är så är jag inte ensam om detta så det blir extra roligt när man får dela glädjen med en en annan jultokig! (Du vet vem du är!) Ska bli så kul med julskyltning och Maya får se en riktig tomte också. Hon har sett flera stycken i affärer och så men då har de ju inte varit levande. Hon säger ofta "dodde!" som betyder tomte för henne. I dag köpte vi en otroligt smaklös, lysande snögubbe att sätta upp i fönstret till Maya. Hon fullkomligt älskar denna lysande kreation med kulörta lampor! Vem kan motstå lillans första intresse för julen då...

För övrigt så var jag och en vän med om en jäkligt märklig händelse i går kväll! Vi fattade knappt själva om vi verkligen hade varit med om händelsen eller om vi hade drömt det för så absurt upplevde vi det. I bland vet man inte om man ska skratta eller gråta?! Fast vi skrattade eller såg ut som fågelholkar om vartannat faktiskt. Kan ju kortfattat dela med mig om att jag tydligen både är psykopat och har en psykos! En massa andra "lovord" fick man ju också och trots detta så var tydligen jag den som hade för vana att kalla andra människor för både det ena och det andra!?

Hmm, märkligt... Roande är det om inte annat... Livet är fantastiskt!