Hej å hå!

Gud vad bra jag är på att uppdatera min blogg! Jag måste vara den flitigaste bloggerskan av alla!

Hur som helst så har det vart sjukt mycket här i Southampton vilket har gjort att jag knappt hunnit med det jag ska. Ingen träning, alldeles för lite plugg och obefintligt med god hälsa. Nu börjar det dock bli bättre ca 70 piller senare med antibiotika och magsyrehämmande tabletter och undersökningar. Kan inte riktigt hoppas på att vara helt frisk ännu för det verkar vara för bra för att vara sant.

Har i och med detta haft en enorm hemlängtan till Sverige och alla nära och kära. Men efter kloka ord och några sammanbrott senare så känns det helt okej att göra detta ändå för hur det än blir så kommer dagen komma då jag är 33 år med en legitimation som psykolog eller så kommer jag vara 33 år och inte vara påväg nånstans i livet... Dagarna går och jag blir äldre, det är klart att jag ska avsluta detta nu på det sättet som jag vill avsluta det även om jag har hemlängtan ibland. Det är ju trots allt ingenting som helst farligt med att känna på hemlängtan. Snarare sunt, förändringar sker och värderingar tillkommer på ett bra sätt. Saker som varit viktiga förut får ett helt annat perspektiv och bakom allt detta så värderar jag relationerna i mitt liv i dag som nummer ett framför att alltid ha rätt och att vara "rätt". Det finns så många människor som jag saknar så otroligt idag trots alla våra olikheter saker som jag kanske inte kunde se bortom förut.


Jag är lyckligt lottad för jag har en fin familj och släkt och vänner och jag är tacksam att jag får chansen att upptäcka nya vyer och sidor hos mig själv för att kunna se det viktiga i livet. Jag ska inte låta rädslan styra mig och det är stärkande för själen att gå emot den.

Ha en fin dag allihopa!