Så har nu dom första två veckorna i skolan passerat och känslorna är blandade. Inser att jag är bland dom äldre i klassen och i och med det känner att jag många gånger inte alls kan förlika mig med dom yngre "festprissarna". Samtidigt känns det otroligt spännande och jag ser fram emot att få kunskap och lärdomar och att verkligen få börja på allvar nu att ge järnet!

En annan possitiv sak är att vi har fått schemat nu och det ser ut som om vi kan dra ner kostnaderna för dagis med 2500 kr i månaden vilket är en otrolig skillnad! Det som är nackdelen är att vi måste ha superdisciplin med studierna och inte slösa bort en sekund av pluggtillfällena för att det ska funka. Ska prata med dagis nu i veckan om man kan byta schema igen, dock kommer det kosta oss £25 men det har vi ju tjänat in redan på första veckan om det går vägen. Visar det sig att skolan blir för mäktig får vi helt enkelt lägga in en till "dagisdag".

I morgon börjar jag tack och lov kl 12.00 men kör på med föreläsningar till kl 17.00. Matte är ledig och hemma med Maya som har feber. Tur att vi är "lediga" (dvs ingen föreläsning eller lab-grupp) så att vi kan vara med Maya om förkylningen nu skulle bli ihållande.

Längtar att få börja studera på riktigt nu och ska härmed krypa tills kojs så att hjärncellerna är på plats och utvilade till i morgon!

Ekonomi

Usch vad trist det är att oroa sig för ekonomin. De senaste dagarna har våran ekonomi försämrats kraftigt. Anledningen är för att vi bestämde oss för att byta från dagmamma till Dagis. Dagisavgifterna här i UK är hutlösa och vi betalar omkring 5000 kr i månaden för knappt halvtid på dagis vilket är helt sjukt. Ändå var detta ett enväldigt beslut som vi har fattat alldeles själva men det är ändå oroande att veta hur mycket mera pengar som kommer att gå åt och innan man riktigt vet hur det kommer funka i praktiken...

Mayas dagmamma var en varm och glad kvinna i från Malaysia, gift med en turk som levt i England i hela sitt liv. För att krångla till det ytterligare så är hon även muslim och har alltså en helt annan kultur och religion än vad vi är van vid. Hur som helst så har hon bra hand med barn och är en glad människa som skrattar ofta. Saker som måde jag och M gillar med henne. Det som dock gjorde att vi kände att vi blev tvungen att byta var för att hon som ensam dagmamma inte kan erbjuda oss samma trygghet som ett dagis kan. Vad händer om hon eller någon i hennes familj blir sjuka? Då står vi där utan barnomsorg och kanske missar en viktig tenta eller prov i skolan... En annan sak som oroade mig var att dagmammorna i UK arbetar väldigt hårt pch i princip dygnet runt eftersom dom ibland har barn som sover kvar. Frågan jag då ställer är: Vad blir det för kvalité på barnomsorgen då? Jag menar inte att hon skulle vara sämre än en personal på dagis, det jag menar är att man är bara människa, så även hon och det känns otryggt. Vi märkte av att maten var sämre, ofta var det färdiga rätter som blandas ut med vatten och värms i kastrull eller strips... Ofta fick Maya en påse chips till mellis eller choklad?! I början såg vi mellan fingrarna angående det, trodde att hon kanske gav Maya allt det där för att hon ville att hon verkligen skulle trivas osv... Nu några veckor senare och alltid samma matrutiner med onyttigt halvfabrikat så kändes det inte bra.

Nog "neggat" om detta, nu ska jag berätta om hur fantastiskt hennes nya dagis är!

Vi var där i dag på två timmars introduktion vilket gick super! Barngrupperna är inte alls stora och det går minst 4 personal på en grupp på ca 8-10 barn. Första dagen vi var där så var dom 6 stycken på en grupp på 10-12 stycken! Dom har akvariefiskar och jättestor lekplats utomhus med regnskydd så barnen kan vara ute alla dagar om året. Dom äter bara närproducerat och ekologiskt odlad mat, frukt och grönt. Två gånger i veckan kommer dom lokala producenterna dit med varor. Dom engagerar barnen i mat och att sitta ner tillsammans vid bordet och umgås. Det gör dom genom att låta barnen då och då vara med att laga maten eller baka. Varje dag kl 14.30 har dom tea-time med te och hembakt! Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, så bra är det. Men som sagt, betalar man den summan så är det bara vad man kan begära.

Den här veckan har vi varit på universitetet en hel del. Det har varit mycket praktiska göromål som har med papper och sånt att göra men även information om allt ifrån akademiska uppsatser till arbetstillstånd och allmäna immigrationsregler. Jag känner nu att jag knappt kan bärga mig tills skolan börjar på riktigt. Det är helt sjukt för jag kan skratta åt mig själv ibland när jag kommer på hur hyper jag är! Jag är som Monica i vänner som räcker upp handen så högt så hon nästan trillar av stolen. Det är jag det. Man skulle kunna beskriva känslan som om jag skulle vara en elitidrottare, en sprinter som står på startlinjen startklar och bara väntar på att startskottet ska gå av! Jag vill börja nu, jag vill prestera, nu, nu, nu!

Men ärligt talat så ska jag försöka allt jag kan att ta det här med måtta, att ta det lugnt och inse att man inte måste vara bäst jämt... Jag mår bättre av att tänka så... Men det är svårt. Jag kanske ska tillägga att Matte har på fullaste allvar gett mig restriktioner på Collin McRay Dirt2.. jag får bara spela campaign-läget och inte online för då tror han att jag kommer bli helt manisk och sjukt sur om jag inte vinner... Hmm... har ingen aning om varför han tror att det skulle kunna bli så??? Jag som är så sansad och lugn, speciellt när det gäller bilspel! Eller vad säger fam Maad om det tro?

Söndag i dag och i morgon börjar det stora allvaret. Fast ändå så blir det en mjukstart och inte sådär chockartat som det skulle kunna vara. I morgon ska vi enbart hämta vårat schema för induktion week som börjar i morgon. Så vitt vi vet så är den kommande veckan mest information och liknande för internationella studenter. Tack och lov så har ju vi bott här i snart 2 månader vilket gör att vi inte behöver vara så himla förvirrade som vi hade vart om vi hade kommit till landet nån dag innan allt drar igång vilket alla andra studenter verkar göra... Mycket beror på att de är så mycket yngre än oss och har ingen familj med sig. Dom bor på campus eller delar med andra studenter. Det skulle aldrig funka för oss eftersom vi är barn och på nåt sätt är jag glad att jag slipper vara 18 år och hemifrån första gången. Det känns på så sätt väldigt lugnt och skönt att vara "mature student" och ha det där festandet avklarat. Vi har kanske lite annorlunda motiv med varför vi är här än om man är 18 år. Har hört av en del andra att det är mycket puben och några som går på universitetet verkar inte bry sig så mycket om skolan utan festar upp studiebidraget och blir underkända. Hoppas jag inte hamnar i en sån klass... Men å andra sidan så har jag oavsett vad dom andra pysslar med förmånen att göra det här för min skull och lära mig mera om ett ämne som jag brinner för! Ska bli så spännande!

På förmiddagen idag var vi på båtmässan i Mayflower park. Vilka Yachts det finns! När jag blir rik så ska jag chatra en sån där jätte lyx yacht och bjuda med mig familjen M i Vallhov och så ska vi kryssa runt den franska rivieran. På kvällarna ska vi sitte ute på däck med filtar och dricka läsk och prata om livet och på dagarna ska vi gå i land och shoppa och äta god mat! Låter inte det härligt? Det ska jag komma i håg och påminna mig om sen när jag sitter och sliter mitt hår när tentaperioden drar igång... Man ska aldrig sluta drömma, "Only the sky is the limit"...

Stackars stjärt

Jag har så ont i baken så jag knappt kan sitta! Vi köpte nya cyklar i tisdags och sen dess har vi spenderat mera tid på cykeln än ståendes på fötterna tror jag. Matte är ju den hurtiga av oss två så idag övertalade han mig att cykla runt halva England! Så kändes det i alla fall, vi cyklade över den stora bron som bestog av en enda lång uppförsbacke i motvind så när vi väl såg land så trodde jag först att det var Irland, men det var det inte... Det var Woolston. Väl över på Woolston-sidan så cyklade vi gata upp och gata ner. Har väl aldrig varit med om maken till nivåskillnader! På vissa ställen var det så brant så jag trodde jag skulla ramla över styret! Kan ni gissa om jag svor när Matte för hundraelfte gången valde en utav dom där branta backarna hela vägen ner och insåg att det var en återvändsgata! Hela vägen upp igen! Jag trodde jag skulle dö...

Jag har förresten börjat intressera mig för asiatisk matlagning och nu har jag snöat in på chinese... Speciellt det kantonesiska köket. Jag har lyckats klura ut hur dom för köttet så mört och lent på alla kinarestauranger! M gillar det verkligen också för nu är köttet så mört att hon med glädje äter det utan problem. Annars brukar hon tycka kött är för torrt och svårtuggat att hon brukar spotta ut det.

Nog om detta nu ska jag knoppa in.

Over and out!

Idag åkte mamma och pappa hem till Sverige igen. Det blir så mycket mera påtagligt när vi har besök ifrån Sverige att man saknar en himla massa människor och platser. Det var första gången som jag har känt av hemlängtan ordentligt som nu i helgen. Man blir liksom medveten om att det finns en massa människor där hemma som man inte alls kan träffa lika ofta och på samma sätt som förut, det är jobbigt tycker jag. Än så länge så har ju våran vistelse här bara varit knappt en och en halv månad och det har varit ungefär som en lång semester. Vädret har varit varmt och skönt och det har funnits så mycket att ta itu med samt att upptäcka. Nu har den första "sväva på moln" känslan lagt sig och allvaret kryper inpå. Skolan börjar om två veckor och jag funderar mycket. Tankarna handlar mest om min egen prestation och om jag ska klara av det. Är faktiskt lite nervös, och som vanligt så är jag ju tusen år i framtiden redan nu och ser så klart massor med saker som kommer bli svårt och jobbigt. Jag satt häromdagen och oroade mig för min "dissertation" sista året... Nä jag får verkligen påminna mig om att ta en dag i taget, leva i nuet och söka tacksamheten.

Nu på kvällssidan har vi spelat Halo3 över nätet med kompisar från Sverige. Det var skoj men attans vilket hett temperament jag har när det gäller tv spel. Alltså jag måste skärpa mig, tänk om mina framtida klienter visste om att deras psykolog sitter hemma och spelar skjutspel och skriker könsord... Hmm? Undra vem som får psykologhjälp då?

Förövrigt så är jag yr i huvudet mest hela tiden. Jag har frånoch till haft problem med yrsel men det har aldrig varit så påtagligt och ofta som nu. Verkligen drygt, så fort jag vinklar huvudet åt nåt håll så snurrar allting. Känner nu när jag skriver att jag inte kan titta ner på tangentbordet utan måste hålla blicken på dataskärmen för att inte bli yr. Jag borde gå och kolla upp det där om det inte blir bättre. En teori kan vara att jag har blod/järnbrist, som många kvinnor vet så kan det bli så när man har spiral som jag har. Undra vad spiral heter på engelska? Nån som vet? Det kan ju bli helt tokigt om man inte kan det korrekta ordet och säger nåt som kanske betyder nåt helt annat?!

Ska sussa sängen nu men uppdaterar inom kort.

Bye bye!

England

Första blogginlägget på mycket mycket länge. Vet inte riktigt vart jag ska börja, så mycket som har hänt! Den största skillnaden är att vi nu bor i Southampton, UK. Äntligen är vi här! Kan inte fatta hur fort tiden går och det känns som om det var i går vi satt och drömde om att flytta till ett annat land, utbilda oss inom det som vi är intresserade. Nu är vi här!

Flytten gick så smidigt som en utlandsflytt kan gå. Vi packade flyttlasset själva på en stor släpvagn med huv på. När allting vart avklarat visade det sig att hela ekipaget vägde för tungt för att vi skulle kunna köra med B-körkort. Tur som vi hade fick vi låna en skåpbil så det var bara att packa om allting och därmed också rensa ut ytterligare en gång vad som egentligen behövdes tas med och vad vi kunde avvara eftersom utrymmet var minst sagt knapert. När allting var klart drog vi igen skjutdörren på skåpbilen och konstaterade att vi nog fick akta oss för att öppna den innan vi kom fram eftersom förmodligen det mesta skulle trilla ut igen om vi öppnade, så trångt var det. Vi åkte från Sandviken den fredagen den 17:e Juli och körde första etappen mellan Sandviken till Kalmar. I kalmar övernattade vi i huset för att nästa dag köra vidare. Etapp två blev över till Danmark via bron vidare med färjan till Tyskland och sedan in i Holland. I Holland övernattade vi sen natt nummer två. Hela Söndagen körde vi och tog slutligen färjan mellan Calais i Frankrike till Dover i England. Vi var framme i Southampton på kvällen på Söndagen. Vi sov den natten på hotell i stan eftersom vi inte skulle få nycklarna förrän på måndagen den 20:e.

De närmaste dagarna spenderade vi på Ikea för att köpa allt det där som vi hade gjort oss av med i Sverige. Man anar inte hur mycket grejer man behöver förrän man inte har en enda pinal kvar! Vi var helt slut på kvällarna efter att har spenderat hela dagen med att bära, packa upp, köpa nytt och skruva ihop. Vi hade knappt 3 dagar på oss att få i ordning någorlunda innan Maya med mor och farföräldrar dök upp. Nu idag så har vi fått det mesta på plats och idag fick vi internet men ändå är det småsaker som jag kommer på att vi måste köpa. Saker som exempelvis kapsylöppnare, tejp och sånna saker.

På det stora hela så har allting gått över förväntan bra, speciellt med Maya. Hon har börjat hos dagmamma och trivs bra med andra barn. Hon har redan börjat sjunga på engelska och snappat upp en del engelska fraser. När hon börjar på heltid hos dagmamman kommer det nog gå ganska fort innan hon har språket. Spännande det ska bli!

Det som jag saknar allra mest är familj och vänner. De går aldrig att ersätta men samtidigt är jag väldigt hoppfull om att jag kommer träffa massor med trevliga människor här också, speciellt när skolan börjar. Än så länge så har jag faktiskt umgåtts en hel del med andra mammor och deras barn genom "öppna förskolor" och liknande. Vi tvingade oss själva att ta kontakt med andra familjer och gå ut och träffa andra, öva på engelska och låta Maya leka med andra barn. Vilken tur att vi flyttade ner så tidigt innan skolan började så att vi hann med allt det. Jag känner redan hur nyttigt det har varit att ta kontakt med andra, öva på språket och gå emot rädslor. Kan inte föreställa mig hur det skulle ha gått annars om vi kom hit en vecka innan skolstarten! Kaos!

Jag kommer fortsätta blogga här om hur det går för oss här i England, ett smidigt sätt att låta vänner och familj veta vad vi pysslar med och hur det går med allt.

Sist men inte minst så kommer nu en lista med "5 saker jag saknar mest med Sverige och 5 saker jag älskar med England!". (Förutom familj och vänner).

Saknar från Sverige

1. Kranvatten! Att kunna dricka vatten direkt ur kranen utan att det smakar badhus!
2. Filmjöl! Här har dom ingenting liknande alls och fattar inte vad man menar när man försöker förklara...
3. Nybakat bröd med solrosfrön eller svenskt bröd överhuvudtaget. Här existerar bara superstora toasts som smakar papper.
4. Lohmanders bearnaisesås! Finns ju typ ingen bearnaisesås alls här faktiskt.
5. Svenskt kaffe!

Älskar med England

1. Att det mesta inklusive kläder är så mycket billigare än hemma
2. Den varma tropiska luften
3. All denna take away-junkfood som funkar precis som i amerikanska filmer! Här får man inte bara en pizza utan vitlölksbröd, ostfyllda kanter, ben & jerrys and so on.... allt man behöver göra är att ringa och beställa så kommer det till dörren! Yummie
4."Öppna förskolor" och all denna satsning på barnaktiviteter
5. Havet!