Maktlös

Våran lilla solstråle är sjuk. Hon har fått feber, förmodligen på grund av vaccinet som hon fick för en vecka sen. Hon har legat på äver 40 grader sen i går morse och idag verkar det som om hon håller på att bli uttorkad. Kroppen blev alldeles kall och hon blev blå över hela kroppen och runt läpparna. Riktigt otäckt. Skinnet blev sådär slappt som den blir när man inte får någon vätska i sig. Vi har nyss kommit hem från hälsocentralen och efter att ha träffat en helt oduglig läkare. Vi har gett henne vätska hela tiden, kollat att hon kissar och försökt att kyla ner henne så hon inte får feberkramp. Allt detta sa dom i går på rådgivningen. M frågade doktorn tre gånger varför hon blev blå och vad vi skulle göra åt det? Om det var allvarligt eller berodde på att hon var uttorkad? Doktorn svarade inte utan började prata om att mindre barn kunde ju ha värre diarreér än Maya haft... Jag frågade honom om det var farligt för henne att ha sån hög feber eftersom alvedonen inte funkar. Då sa han bara: ...eh, nä då... Så egentligen fick vi inte ut ett skit av det där besöket. Han svarade inte på våra frågor, han tittade inte ens på henne för att se om hon var uttorkad eller inte, och när vi först kom in så tittade han på mig och trodde att jag var patienten! Snacka om att ha noll koll! Hur som helst så satt han och glodde på sin dataskärm och till slut så räckte han över ett papper till M. Då hade han skrivit ut ett recept på hur man blandar sin egen vätskeersättning! Sen sa han tack och hej!

Snacka om att det kan vara sån stor skillnad på kvalitén inom vården! Alla andra gånger vi har varit i kontakt med vården så har bemötandet varit kanonbra och vi har verkligen fått den hjälpen vi har behövt. Likaså på rådgivningen, verkligen tillmötesgående sköterskor som visade omtanke och engagemang. Men denna tröga, gråhåriga fossil till läkare kanske borde ha gått i pension för längesen...