Huh?

I går hade vi besök hela eftermiddagen och kvällen! Vi hade massor med skoj och lagade tacos tillsammans och käkade. M med kompisar rustade i badrummet som vi måste fixa klart nu innan vi ska hyra ut. Efter middagen spelade vi spel hela kvällen och klockan va närmare midnatt innan det blev godnatt. Trots detta så vaknade jag utvilad idag. Maya är på utflykt med dagis nu och jag ska skriva klart min uppsats till skolan. Har fått mycket gjort med skolarbetet på sistone och jag har bara en sak kvar sen innan det blir Thailand! Jag ska se till att ha allting färdigt innan vi åker så jag kan släppa alla "skol-tankar" på semestern!

M är och tränar nu och sen efter pluggandet så är det min tur. Vi har fått bra rutin på att avlösa varandras träningar! Det är så det måste vara i en familj. Att man ställer upp för varandra så att båda parter kan få göra saker som man själv vill göra och framför allt det här med egentid. Jag känner till par där allting ska göras tillsammans. Där det inte finns någon frihet varken ekonomiskt eller tidsmässigt. Där den ena partnern måste fråga den andre hela tiden om hur tiden ska disponeras eller lönen. En sådan fru vill inte jag vara. Jag vill vara en tillåtande och ödmjuk fru. Det fanns en gång en tid då jag hade ett otroligt kontrollbehov. Allting som skulle göras var tvunget att göras på mitt sätt när jag tyckte det. Otroligt jobbigt det måste vara att leva med en sådan människa! Mitt mående reglerades via hur välstädat det var hemma eller inte. Jag fann lyckan i yttre omständigheter snarare framför den inre. Omedvetet förväntade jag mig saker av andra människor och framförallt min partner. Jag la över ansvaret för min egen lycka utanför mig själv. Oftast hade jag också en negativ inställning till andra människor och tolkade det mesta som kritik. Egentligen handlade det hela om att jag inte trivdes med mig själv. Att jag någonstans kände i mitt mående kände att det inte funkade att leva sådär.

För några år sedan så hade jag turen att få en chans att vända på den nedåtgående spiralen. Jag fick chansen att lära mig att tycka om mig själv, att tro på människan och det goda i världen. Det är en fruktansvärd befrielse att veta att jag inte blir sur när helgen kommer och jag inte hunnit städa. Det är skönt att veta att vad som än händer så finns självkänslan där och jag behöver inte vara tillsammans med min man eller någon annan för att känna mig hel. Jag har varit fattigare än vad jag är idag och haft betydligt mindre materiellt, den materiella strävan brinner inte i mig längre. Jag mår bra av att tro det bästa om människor med ett öppet sinnelag. Jag mår bra av att omge mig med människor som väljer att leva andligt och själsligt framför materiellt och ytligt. Mitt mående ligger i mina händer. Jag är kapten på mitt eget skepp! Det är faktiskt upp till mig.