I fredags drog jag och Maya kosan till huvudstaden. Vi åkte ganska så sent på eftermiddagen och kom fram vid halv sju tiden till Sthlm. Innan vi kom innanför dörren till där vi skulle bo med mat och allting så hann klockan bli 20.30. Maya var lagomt lycklig över den sena middagen samt den tråkiga bilfärden. Vi hade som tur var stannat på vägen och haft lite picknick vid vägkanten med lite frukt så vi behövde inte svälta ihjäl trots allt. M jobbade natt så han lämnade vi kvar i Sandviken.
Eftersom ingenting blir som det blir när vi är hemma så ville ju Maya helst inte sova mer än en timme i sträck, vilket också resulterade i att när klockan var 02.00 så var hon superpigg och stog upp i sängen och ville prata. Mamman ville inte prata så mycket så efter ett evigt springande fram och tillbaka mellan hennes säng och mammans samt letandes efter nappen i mörkret så somnade hon till sist framåt småtimmarna. Klockan 06.00 vaknade solstrålen igen och var på strålande humör. Mamman visste knappt vart hon var nånstans. Som tur var så var morbror snäll och lekte med Maya och gick ut med vagnen och köpte färskt bröd till frukost så mamman fick sova en timme till.
Framåt lunchen drog vi in till stan för att gå på Go Study's studiemässa på Sheraton. Det var smockat med folk inträngt i ett litet rum med säkert 15 olika representanter från olika universitet i från hela vägen. Jag svettades, höll koll på Maya och intervjuade typ alla jag kunde se om olika praktiska frågor rörandes utlandsstudier. Fick massor med nyttig information och internetadresser som behövs, samt att jag fick träna på min ringrostiga engelska. Det är skrämmande hur fort man kommer av sig när man inte underhåller språket. Jag har alltid ansett mig ganska så duktig på engelska med MVG ända upp till C-kurs samt att jag tidigare läst in mina NLP-utbildningar enbart på engelska. Men i detta folkkaos med giriga 18-åringar kom alltså småbarnsmamman in med en knackig engelska och en unge under armen och lyckades trots allt ta reda på allt jag ville veta, knyta viktiga kontakter med personal från de mest intressanta universiteten, samt skapa personliga nätverk världen över! Detta såklart i teamwork med Maya som med sina stora ögon charmade skiten ur alla representanter! Det hade dom inte räknat med 18-åringarna! Att man skulle ha ett sånt vasst ess i skjortärmen! Tack vare Mayas förtjusande insats så sa de allra flesta representanerna att jag skulle maila dom och hålla kontakten med just deras universitet så skulle de hjälpa till så gott dom kunde, för hur skulle dom kunna glömma bort ett så vackert och förtjusande barn! Mamman var mycket stolt och avslutade dagen med ett kärt återseende av en gammal bästis med lunch på libanesisk restaurang. Maya och mamman delade på en supergod Meza-tallrik med massor med nam nam på!
Efter detta innerstadsbesök drog vi ut i förorten och drack kaffe och käkade bullar innan vi drog hem igen till lilla Sandybay. Maya slocknade utanför Uppsala och mamman stampade gasen i botten (men dock otroligt trafiksäkert) så att bilfärden skulle bli så smidig som möjligt. Väl hemma igen fick Maya välling och ny blöja och knoppade så sött vidare i sin säng. Mamman fick trevligt besök med och massor med tjejsnack och onyttig mat! Kan inte bli bättre. Mamman stupade i sängen kl 02.00
söndag 28 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar