Hurra för mig!

Idag har jag tagit hand om mig själv. Jag har en dag i veckan då jag har förmånen att vara helt ensam och bara vara. Ingen tv, ingen musik, ingen telefon som ringer utan bara vara ensam med mig själv och tystnaden. Det är skönt, avkopplande och otroligt energigivande att göra detta. I början var det svårt att ta sig tid och slappna av, men rätt så fort så får jag belöning för mödan. Mera energi, tålamod och ödmjukhet. Saker som behöver få gro in och växa får ta plats, saker som jag måste få fundera över och känna efter på får utrymme. Jag skämmer helt enkelt bort själen en gång i veckan. Jag tror att jag behöver det i mitt liv för att kunna leva och vara en kärleksfull människa gentemot mig själv och mina medmänniskor. Skulle man kanske kunna kalla det en slags självbekräftelse? Att lära sig bekräfta sig själv på ett sunt sätt, trivas med sig själv i ensamma stunder. Inte låta tvätt, städning eller dylikt bli måttstockar för vad jag är värd. Att bara kunna tycka om sig själv och förstå sitt egenvärde utan allt det dära runtomkring.

Jag vill ta hand om mig själv, vårda självkänslan och vara en kärleksfull person. Jag vill ge min dotter alla de verktyg hon behöver för att en dag klara sig utan mig. Jag läste nånstans ett citat som säger en hel del: " Om man som barn fått lärt sig att rycka upp sig och ta sig i kragen så fort någonting otrevligt händer och man som vuxen hamnar i sån situation då det är omöjligt att resa sig upp igen, ja då faller man ganska djupt." Just därför är det viktigt för mig att acceptera mig själv och vara sann oavsett vad som förväntas av mig, eller vad jag borde göra, tycka eller reagera. Aldrig mera ta sig i kragen och bita ihop, aldrig mera förneka mig själv och mina känslor. Det är ingen kamp längre, det är enkelt.