Är i Sverige nu och det är sååå skönt! Har hunnit med en hel del. Träffat vänner och familj och bara haft det bra. Fast det är ganska jobbigt också att fara runt till alla även om man har roligt. Min mage är inte bra.. Har fått ny medicin och har svårt att somna som vanligt men det är lättare att må dåligt i Sverige när man har familj och vänner som muntrar upp. Har fortfarande inte hunnit med att träffa alla vänner men hoppas det ska hinnas med nästa vecka. Idag har jag varit och fixat med mina nya trummor! Patrik kom förbi och stämde dom och fixade. Så snällt av han! Jag hade glömt bort hur kul det är att spela på ett riktigt trumset! Fast det är också jävligt jobbigt! Min "runkmuskel" är helst slut... För öva upp den på nåt bra vis! ;P

I morgon är det Fredag... Funderar på om man ska ta sig ut och se över Sandvikens uteliv? Blev tillfrågad förra helgen men då var jag i Valbo och hade mys. Tycker det är så kallt ute så jag hatar att vara ute men det kanske kan vara värt det. Får se om min mage blir bättre också. Ska vara barnvakt åt Lova i morgon också. Vi var det idag med och det gick jättebra. Får se om jag hinner ta mig till köpis också och eventuellt hitta lite kläder åt Maya. Hon växer så det knakar och hon skulle behöva nya skor.

Sitter ensam i Alex rum nu, Matte är ute på vift. Vill att han ska komma hem. Ska nog spela lite bubble shoot nu...

Sover så dåligt nuförtiden... Klockan är nu kvart över ett på natten och jag ska upp tidigt i morgon och ha den stora debatten i skolan... Den är värd 70% av uniten och den är asviktig. Kul att man inte kan sova... Kommer vara som ett slakt i morgon... Har ont i magen också :( Klag, klag, gnäll, gnäll...

Gav upp att försöka somna i sängen så sitter nu nere vid köksbordet i mörkret och kollar runt på nätet. Inte mycket kul att titta på direkt men hoppas på att det ska vara så tråkigt så jag kanske vill sova?

Vill att morgondagen ska vara över nu! På fredag åker vi hem!
Bajs!

http://youtu.be/PNE2meQCI-Q

Jag är så bränd! Nu har jag precis tackat ja till den där presentationen på Måndag fast jag inte har tid. Vad är det för fel på mig?!?!?! Gaaaah! Det är som om att jag måste göra det för att presterara lite mera och jobba lite hårdare än alla andra! Kanske jag är en sån där workaholic? Fittpung!

Igår (och idag) har jag varit helt slut. Ingen energi alls och ingen lust med nånting. Blir cp-irriterad på att jag aldrig får kontakt med en tant på kommunen angående ett referensbrev... Måste ha det så jag kan skicka in mina ansökningar i tid. Ett av programmen som jag ville söka till har datumet redan passerat och jag blir fan galen om jag inte kan börja plugga till hösten på grund av att kommunen segar...

Har varit och handlat idag. Det var välbehövligt för det var helt tomt i kylskåp, frys och skafferi. Har aldrig handlat så mycket halv eller helfabrikat som vi gjorde i dag. Bara en massa färdig mat som ska värmas. Till och med potatis som ska värmas i micron liksom! Ja jag vet att jag borde skämmas men jag orkar fan inte laga mat! Har så sjukt jävla asmycket att göra i skolan så jag orkar knappt ta mig in i duschen. Ont i magen har jag börjat fått igen också och det kanske inte är så konstigt med tanke på all stress men det skulle verkligen vara olämpligt med det just nu. Har inte tid! Till råga på allt så mailade en lecture mig i dag och frågade om jag kunde hålla en presentation för alla två-års studenter som läser psykologi om min forskning för att inspirera dom lite och eventuellt värva lite participants. Vet inte om jag ska tacka ja... Hon har bara frågat mig av alla studenter vilket jag borde ta som en komplimang men jag vet inte inte om jag orkar? Det kommer vara ungefär 100 pers som jag ska hålla den här presentationen för och jag fick mailet i dag och har bara helgen på mig att förbereda allting... Får se hur jag gör.

Ikväll blir det filmkväll. Har ont i magen nu också så ser fram emot att bara ligga på soffan under täcket. Käkade nyss en korv med bröd som smakade kattmat så mår lite illa nu också... Bajs.

I love this song by Florence + the Machine

You are the hole in my head
You are the space in my bed
You are the silence in between
What I thought and what I said
You are the night-time fear
You are the morning when it's clear
When it's over your start You're my head You're my heart
No light, no light in your bright blue eyes
I never knew daylight could be so violent
A revelation in the light of day
You can't choose what stays and what fades away
And I'd do anything to make you stay
No light, no light
No light
Tell me what you want me to say
Through the crowd I was Crying out and In your place there were a thousand other faces
I was disappearing in plain sight
Heaven help me I need to make it right
You want a revelation
You want to get right
But it's a conversation I just can't have tonight
You want a revelation Some kind of resolution You are the revelation
No light, no light in your bright blue eyes
I never knew daylight could be so violent
A revelation in the light of day

Deras nya skiva är ute nu och heter ceremonials and I love it :)

Something borrowed

Kollade på den filmen nyss. Hade inte nån förväntning alls när jag började kolla. Trodde att det skulle vara en vanlig tjejfilm men den var faktiskt ganska bra ändå. Handlar om en tjej och en kille som träffas på universitet och dom blir vänner. Båda är kära i varandra men ingen säger nåt. Sen kommer tjejens bästa kompis som alltid har varit den "snygga" och börjar dejta killen och dom ska gifta sig. En kväll så erkänner tjejen som det handlar om att hon var kär i honom under tiden dom pluggade tillsammans och det leder till att han följer med henne hem. Båda två kallar det ett misstag men det är uppenbart att dom är kära i varandra så dom träffas i smyg ett tag. När det blir för allvarligt så drar sig tjejen undan och ställer ett krav på killen att han får välja men han kan inte. Sen så klart så kommer han tillbaka och har avbokat bröllopet och dom blir tillsammans i slutet... Filmen handlar liksom kortfattat om hur fel timing kan vara. När hon är kär i honom så väljer han en annan och när båda två erkänner hur det ligger till så är det redan försent.

I går kollade jag på private practice och greys anatomy och hade mina vanliga två timmar i veckan av storbölande. Varje avsnitt så händer det ju nåt som gör att man håller på gå av på mitten för det är så sorgligt. Det här avsnittet av private var extra sorgligt. Ibland tänker jag på vad som skulle hända med min familj och do runt omkring mig om jag inte skulle finnas mera. Det enda jag skulle vilja var att Maya fick det bra. Att Matthias pratade om mig så hon inte skulle glömma bort mig. Att han skulle tala om för henne hur mycket jag älskar henne. Ibland så skrämmer döden mig. Det är konstigt för under alla mina mörka år så var jag aldrig rädd för döden. Då var det som om jag ständigt jagade den. Som om jag hade dödslängtan. Nu förtiden så älskar jag livet trots att det är svårt i bland och allt det jag har i mitt liv.

Det här med kärlek är lustigt... Vad är det egentligen? Hur vet man att det är kärlek och inte trygghet, rädslor eller någonting annat som får en att tro att det är kärlek? Eller är kärlek just allt det där? Det som är viktigt för mig för att känna mig älskad är att jag känner mig trygg. Att den personen som älskar mig verkligen gör det och inte bara säger det. Någon som skyddar mig, tar hand om mig och försvarar mig när världen känns för stor och jag är trött. Någon som alltid finns vid min sida och förstår mig när jag inte ens förstår mig själv. Kanske låter det gammalmodigt (jag kanske är lite gammalmodig) men jag vill känna mig som den kvinnliga, feminina delen i förhållandet och jag vill att min man ska vara den maskulina starka delen. Jag vill känna mig omhändertagen... Då menar jag inte nån som brer mina mackor eller så utan nån som verkligen vågar stå kvar fast det blåser. Jag vet att jag ger ett intryck av att vara stark och envis, viljestark och orädd. Oftast så är jag det också. Tycker om att vara självständig och driven men tricket är att jag kan bara vara det när jag känner att jag har allt det där jag nyss skrev om.