Idag har Maya varit hemma från dagis för hon hade feber i morse. Under förmiddagen så har hon utvecklat en fruktansvärd rethosta som gör att hon kräks ofrivilligt vid varje hostattack. Stackars liten. Som tur är så har M varit hemma och jag hade bara en lecture i dag. Har bokat tid på St Mary surgery och ska dit 5.10 pm och få nåt hostdämpande.

Känner mig för övrigt tillfreds med det mesta just nu och extra skönt är det att tiden har räckt till för alla skolarbeten. På fredag får vi Sverigebesök igen och dom stannar till mitten av nästa vecka. Känns bra att ha klarat av alla deadlines innan så man slipper få ett nervöst sammanbrott när man ska vara en trevlig värdinna också...

För övrigt så hyllar jag England för alla deras homedeliveries som dom har här! Jag fattar inte hur jag skulle hinna med att handla om det inte fanns hemkörning!? Har man inte bil så tar det ju extra lång tid och det blir så tungt att bära allting när man handlar blöjor och sånt. Nu storhandlar jag varannan vecka och får det hmkört till dörren. Det innebär att jag i lugn och ro kan ta fram laptopen och handla på nätet när Maya sover, då hinner jag planera matsedeln och allting utan att bli avbruten eller så. Perfekt! Sen en annan bra sak är att maten är ju typ hälften så dyr som i Sverige! Här lever vi på hälften av summan som vi hade i Sverige på matkontot!

Nog om mat, nu ska jag kolla på Madagaskar med Maya. Hejs svejs!

Nu har jag lämnat in alla tre inlämningar som ska vara klara nu i veckan! Puh! En journal article summary, en introduction to psychology essay och en report på min research i psychological investigation unit. Nu dröjer det drygt en månad innan jag får veta resultaten av den sista tidens slit... Nervöst men ändå så har jag gjort mitt bästa och kan inte göra mera just nu. Nu väntar data-jobb med att färdigställa nästa report i PASW och det kommer säkert ta mera tid än väntat så är väl lika bra att börja i tid så man inte slappar till sig.

Ska cykla iväg och hämta Maya nu som är på dagis.
Btw.... Här i Southampton är det 16 grader varmt och grönt fortfarande! Det ni!

Så har ytterligare några veckor passerat och allvaret har startat. Det känns helt okej fast majoriteten av klassen är i 20-årsåldern. Jag har ändå lyckats hitta några stycken som jag arbetar ihop med i grupp-projekt som är några år äldre och verkar ambitiösa, vilket är bra. Den senaste veckan har jag inte gjort mycket annat än att plugga på all lediga tid jag har haft. Schemat är hektiskt eftersom Maya bara är på dagis några timmar per vecka för att dra ner på kostnaderna vilket innebär att planering blir tight och effektiviteten ett måste. Jag har i dag lämnat in en "journal article summary" och en "introduction to psychology essay" för 111:e gången tror jag. Jag har skrivit om dom här uppsatserna gång på gång på gång för att vända och vrida på det och få ut det bästa möjliga av det. Idag bestämde jag mig för att det jag laddat upp nu på "turnitin" får vara det slutgiltiga. Puh. Men ingen rast och vila för det, härnäst väntar två rapporter som ska vara klara inom tre veckor vilket medför att jag måste även i praktiken utföra all den research själv för att kunna styrka min rapport. Hitills har jag lyckats fått 3 st deltagare till projektet men det fattas 10 st... Inte lätt när man inte känner så många här att hitta massa människor som inte läser samma kurs... Förövrigt så är studierna långt ifrån mina tidigare erfarenheter... Med detta menar jag statistik och vetenskap! Herregud hur man kan koda olika värden och mäta saker! Det är variablar hit och dit och olika grafer som ska in i ett övernaturligt krångligt dataprogram!

Jag tar en dag i taget (försöker i alla fall)... Dom senaste dagarna har Matte fått slita bort mig från datorn och sagt att det inte är nyttigt att plugga så mycket... Men som sagt, en annan har väl inte kunnat tagit mycket i livet med måtta... Så den här gången använder jag min överkreativitet till någonting som kommer gynna mig och förhoppningsvis männskligheten i framtiden!

Längtar efter typ alla jag känner i Sverige (fast det finns en hel del som är jäkligt skönt att slippa å!) och Sverige resan är bokad till den 14:e december med hemresa den 1:a januari. Åh vad jag ska åka runt hos alla som jag känner och bara äta! Det är det som är fördelen med att bo i ett annat land. Förhoppningsvis så längtar släkt och vänner efter en när man kommer hem så man får ofta inbjudningar!

Nu blir det titta på Matte när han spelar sitt superdupertråkiga skitspel på x-box, fast jag har svenska ostkrokar att mumsa på så jag överlever!

Hejs svejs jag kanske skriver snart igen!

Så har nu dom första två veckorna i skolan passerat och känslorna är blandade. Inser att jag är bland dom äldre i klassen och i och med det känner att jag många gånger inte alls kan förlika mig med dom yngre "festprissarna". Samtidigt känns det otroligt spännande och jag ser fram emot att få kunskap och lärdomar och att verkligen få börja på allvar nu att ge järnet!

En annan possitiv sak är att vi har fått schemat nu och det ser ut som om vi kan dra ner kostnaderna för dagis med 2500 kr i månaden vilket är en otrolig skillnad! Det som är nackdelen är att vi måste ha superdisciplin med studierna och inte slösa bort en sekund av pluggtillfällena för att det ska funka. Ska prata med dagis nu i veckan om man kan byta schema igen, dock kommer det kosta oss £25 men det har vi ju tjänat in redan på första veckan om det går vägen. Visar det sig att skolan blir för mäktig får vi helt enkelt lägga in en till "dagisdag".

I morgon börjar jag tack och lov kl 12.00 men kör på med föreläsningar till kl 17.00. Matte är ledig och hemma med Maya som har feber. Tur att vi är "lediga" (dvs ingen föreläsning eller lab-grupp) så att vi kan vara med Maya om förkylningen nu skulle bli ihållande.

Längtar att få börja studera på riktigt nu och ska härmed krypa tills kojs så att hjärncellerna är på plats och utvilade till i morgon!

Ekonomi

Usch vad trist det är att oroa sig för ekonomin. De senaste dagarna har våran ekonomi försämrats kraftigt. Anledningen är för att vi bestämde oss för att byta från dagmamma till Dagis. Dagisavgifterna här i UK är hutlösa och vi betalar omkring 5000 kr i månaden för knappt halvtid på dagis vilket är helt sjukt. Ändå var detta ett enväldigt beslut som vi har fattat alldeles själva men det är ändå oroande att veta hur mycket mera pengar som kommer att gå åt och innan man riktigt vet hur det kommer funka i praktiken...

Mayas dagmamma var en varm och glad kvinna i från Malaysia, gift med en turk som levt i England i hela sitt liv. För att krångla till det ytterligare så är hon även muslim och har alltså en helt annan kultur och religion än vad vi är van vid. Hur som helst så har hon bra hand med barn och är en glad människa som skrattar ofta. Saker som måde jag och M gillar med henne. Det som dock gjorde att vi kände att vi blev tvungen att byta var för att hon som ensam dagmamma inte kan erbjuda oss samma trygghet som ett dagis kan. Vad händer om hon eller någon i hennes familj blir sjuka? Då står vi där utan barnomsorg och kanske missar en viktig tenta eller prov i skolan... En annan sak som oroade mig var att dagmammorna i UK arbetar väldigt hårt pch i princip dygnet runt eftersom dom ibland har barn som sover kvar. Frågan jag då ställer är: Vad blir det för kvalité på barnomsorgen då? Jag menar inte att hon skulle vara sämre än en personal på dagis, det jag menar är att man är bara människa, så även hon och det känns otryggt. Vi märkte av att maten var sämre, ofta var det färdiga rätter som blandas ut med vatten och värms i kastrull eller strips... Ofta fick Maya en påse chips till mellis eller choklad?! I början såg vi mellan fingrarna angående det, trodde att hon kanske gav Maya allt det där för att hon ville att hon verkligen skulle trivas osv... Nu några veckor senare och alltid samma matrutiner med onyttigt halvfabrikat så kändes det inte bra.

Nog "neggat" om detta, nu ska jag berätta om hur fantastiskt hennes nya dagis är!

Vi var där i dag på två timmars introduktion vilket gick super! Barngrupperna är inte alls stora och det går minst 4 personal på en grupp på ca 8-10 barn. Första dagen vi var där så var dom 6 stycken på en grupp på 10-12 stycken! Dom har akvariefiskar och jättestor lekplats utomhus med regnskydd så barnen kan vara ute alla dagar om året. Dom äter bara närproducerat och ekologiskt odlad mat, frukt och grönt. Två gånger i veckan kommer dom lokala producenterna dit med varor. Dom engagerar barnen i mat och att sitta ner tillsammans vid bordet och umgås. Det gör dom genom att låta barnen då och då vara med att laga maten eller baka. Varje dag kl 14.30 har dom tea-time med te och hembakt! Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, så bra är det. Men som sagt, betalar man den summan så är det bara vad man kan begära.

Den här veckan har vi varit på universitetet en hel del. Det har varit mycket praktiska göromål som har med papper och sånt att göra men även information om allt ifrån akademiska uppsatser till arbetstillstånd och allmäna immigrationsregler. Jag känner nu att jag knappt kan bärga mig tills skolan börjar på riktigt. Det är helt sjukt för jag kan skratta åt mig själv ibland när jag kommer på hur hyper jag är! Jag är som Monica i vänner som räcker upp handen så högt så hon nästan trillar av stolen. Det är jag det. Man skulle kunna beskriva känslan som om jag skulle vara en elitidrottare, en sprinter som står på startlinjen startklar och bara väntar på att startskottet ska gå av! Jag vill börja nu, jag vill prestera, nu, nu, nu!

Men ärligt talat så ska jag försöka allt jag kan att ta det här med måtta, att ta det lugnt och inse att man inte måste vara bäst jämt... Jag mår bättre av att tänka så... Men det är svårt. Jag kanske ska tillägga att Matte har på fullaste allvar gett mig restriktioner på Collin McRay Dirt2.. jag får bara spela campaign-läget och inte online för då tror han att jag kommer bli helt manisk och sjukt sur om jag inte vinner... Hmm... har ingen aning om varför han tror att det skulle kunna bli så??? Jag som är så sansad och lugn, speciellt när det gäller bilspel! Eller vad säger fam Maad om det tro?

Söndag i dag och i morgon börjar det stora allvaret. Fast ändå så blir det en mjukstart och inte sådär chockartat som det skulle kunna vara. I morgon ska vi enbart hämta vårat schema för induktion week som börjar i morgon. Så vitt vi vet så är den kommande veckan mest information och liknande för internationella studenter. Tack och lov så har ju vi bott här i snart 2 månader vilket gör att vi inte behöver vara så himla förvirrade som vi hade vart om vi hade kommit till landet nån dag innan allt drar igång vilket alla andra studenter verkar göra... Mycket beror på att de är så mycket yngre än oss och har ingen familj med sig. Dom bor på campus eller delar med andra studenter. Det skulle aldrig funka för oss eftersom vi är barn och på nåt sätt är jag glad att jag slipper vara 18 år och hemifrån första gången. Det känns på så sätt väldigt lugnt och skönt att vara "mature student" och ha det där festandet avklarat. Vi har kanske lite annorlunda motiv med varför vi är här än om man är 18 år. Har hört av en del andra att det är mycket puben och några som går på universitetet verkar inte bry sig så mycket om skolan utan festar upp studiebidraget och blir underkända. Hoppas jag inte hamnar i en sån klass... Men å andra sidan så har jag oavsett vad dom andra pysslar med förmånen att göra det här för min skull och lära mig mera om ett ämne som jag brinner för! Ska bli så spännande!

På förmiddagen idag var vi på båtmässan i Mayflower park. Vilka Yachts det finns! När jag blir rik så ska jag chatra en sån där jätte lyx yacht och bjuda med mig familjen M i Vallhov och så ska vi kryssa runt den franska rivieran. På kvällarna ska vi sitte ute på däck med filtar och dricka läsk och prata om livet och på dagarna ska vi gå i land och shoppa och äta god mat! Låter inte det härligt? Det ska jag komma i håg och påminna mig om sen när jag sitter och sliter mitt hår när tentaperioden drar igång... Man ska aldrig sluta drömma, "Only the sky is the limit"...

Stackars stjärt

Jag har så ont i baken så jag knappt kan sitta! Vi köpte nya cyklar i tisdags och sen dess har vi spenderat mera tid på cykeln än ståendes på fötterna tror jag. Matte är ju den hurtiga av oss två så idag övertalade han mig att cykla runt halva England! Så kändes det i alla fall, vi cyklade över den stora bron som bestog av en enda lång uppförsbacke i motvind så när vi väl såg land så trodde jag först att det var Irland, men det var det inte... Det var Woolston. Väl över på Woolston-sidan så cyklade vi gata upp och gata ner. Har väl aldrig varit med om maken till nivåskillnader! På vissa ställen var det så brant så jag trodde jag skulla ramla över styret! Kan ni gissa om jag svor när Matte för hundraelfte gången valde en utav dom där branta backarna hela vägen ner och insåg att det var en återvändsgata! Hela vägen upp igen! Jag trodde jag skulle dö...

Jag har förresten börjat intressera mig för asiatisk matlagning och nu har jag snöat in på chinese... Speciellt det kantonesiska köket. Jag har lyckats klura ut hur dom för köttet så mört och lent på alla kinarestauranger! M gillar det verkligen också för nu är köttet så mört att hon med glädje äter det utan problem. Annars brukar hon tycka kött är för torrt och svårtuggat att hon brukar spotta ut det.

Nog om detta nu ska jag knoppa in.

Over and out!